Jag ramlade med cykeln. Jag låg där på gatan. Tog ett tag innan jag förstod vart jag var. Varför jag låg där. Jag rörde mig inte. Det stod bilar där. De bara stod där och tittade. Skrattade säkert. Låg där blixtstilla i minst fem minuter... Mer för att vara i vägen för bilarna. Mer för att jag inte orkade göra något annat. Till slut insåg jag att jag kanske borde gå hem. Så jag ställde mig upp. tog cykeln och gick hem.