I got a heart full of pain, head full of stress
handfull of anger, held in my chest
And everything left’s a waste of time
I hate my rhymes, but hate everyone else’s more
I’m riding on the back of this pressure
Guessing that it’s better I can’t keep myself together
Because all of this stress gave me something to write on
The pain gave me something I could set my sights on
Never forget the blood sweat and tears
The uphill struggle over years the fear and
Trash talking and the people it was to
And the people that started it just like you

Gick igenom lite lådor idag. Hittade en gammal teckning jag hade ritat när jag var fem år eller yngre. Jag hade ritat alla oss i familjen, alla åtta stycken. Jag, föräldrarna, mina två yngre bröder + mina tre andra personaliteter. Enligt teckningen var jag som gladast med mitt smeknamn (vänner och kusiner använde den, min amerikanska sida?), fejk smile vid förnamn (blyg), ledsen med mellannamnet (frustrerad att inte kunna uttrycka mig själv) och en vanlig person? (eller min svenska sida?) med efternamnet.