Men fan att leukemin vann, kl 05:55 den 21 mars 2010. FAN. Detta förtjänade du verkligen inte! Det har inte ens gått 24 timmar sen jag fick veta. Jag har inte förstått att du är död. Att du inte lever längre. Att du inte längre andas, pratar, lyssnar, luktar, äter... Jag önskar verkligen att detta var en sjukt, elak, tidig april skämt.

Att du av alla personer drabbades, att du av alla personer som drabbas av denna sjukdom är nu en av dom som dött, och inte en av dom personer som lever.

Du spred så mycket glädje med ditt leende, kan inte minnas en enda gång jag träffat dig att du inte log. Du var alltid så glad och så lycklig. Du var aldrig elak mot någon (inte vad jag har hört/vet om). Du visste vad du ville göra i livet, du älskade att sjunga och om jag misstänkte rätt älskade du att stå på scen. Du visste vad som var rätt och fel, du var en fantastisk person. Helt unik. En fantastisk 15 åring. Det finns inga ord för att beskriva vem du var. Du betydde mycket för många olika personer, oberoende på er relation. Du spred glädje och ljus.

I våra hjärtan och minnen lever du vidare. Och för allt vad jag vet lever du fortfarande vidare uppe i himlen och träffar dina idoler, och andra nära&kära som lämnat oss tidigare i livet och har det världsbäst. Du vill nog inte att vi ska gråta. Du vill nog inte att vi missar skolan, jobb, chansen att leva.

Älskar dig! R.I.P <3