Dedikerad till Leukemi

Varför? Hur kan du? Varför vill du? Vad är meningen? Varför hon?
Varför? Hur gör du? Varför gör du det? Vad är anledningen? Vad har hon gjort  dig?
Det är frågorna jag gråtande ger, men du bara hånar, skrattar och ler.
Du tänker inte svara inte ens om vi ber, för segern i lidandet är allt vad du ser.

Varför!? Varför vill du förstöra ett liv i sin ungdomens blomm och låta den bära skuld för din domm? Hur kan du kända den ungdom som sina kronblad just fått och slita dem av när en så kort tid nu gått. VARFÖR vill du krossa det hopp om ett liv som bär både lycka och glädje i sitt motiv? VAD är meningen med att plåga en själv så  hårt att även alla runt om drabbas så svårt.  Varför hon som bara ville le, skratta och leva, varför är den henne du kastat ner i lidandets skreva?

Varför!? Varför gör du så här när hon så mycket ska se, istället gör du så hon och vi alla för sitt liv får be! Hur gör du för att göra något så djävulskt ont som tömmer hjärta och själ näst intill tomt!? Vad är anledningen att lägga ner en sån möda för se en människas hjärta blöda!? Vad har hon gjort dig för du ska utföra detta dåd som du utfört utan att visa nåd!?

Varför?!
Hur kan du?!
Varför vill du?!
Vad är meningen?!
Varför hon?!
Varför?!
Hur gör du?
Varför gör du det?!
Vad är anledningen?!
Vad har hon gjort  dig?!

VARFÖR!? Jag ställer dig frågan och vill ha svar, men vad du än säger kommer inte räcka som försvar! Du har väckt ett hat inom mig som överskrider allt annat, även tider av förkastning och allt som jag förbannat!
Att låta henne lida så, att låta henne sörja är ett brott som ingen ska dölja! Jag kommer inte förlåta dig och hata dig jag ska för du förtjänar inget mer än vad monster ska ha. Ett liv i förakt och kändedom i synd och skam som ska spegla det onda som du fört fram.  

Ditt val var det värsta som gick att ta, du skulle bindas för detta ska ingen ha. Om det gick skulle jag ta hennes plats få denna smärta för en sån smärta ska inte bäras av ett så ungt hjärta...

Ingen ska detta bära men ednå träder du in för våra liv förevigt sära.

Du är ond, du är grym och kall, lämmna henne för alltid och ta dig till undergångens fall. Där ska du kastas och stå i skuld för dem du tagit från oss och lida ska du för innan det sker dina fingrar och armar jag ska slita loss.

För du tar henne inte du släpper henne loss, för våra hjärtan är enade och står för samma sak: Hon betyder så mycket för oss.